Kandiderar till vice ordförande för SDP
Arbetarrörelsen har fostrat mig i över tio år, från lokal aktiv ända till riksdagen. Jag känner att det nu är min tur att ge tillbaka. SDP har alla möjligheter att vara hela Finlands mest sociala parti – ett parti som försvarar det gemensamma när världen drar mot egoism. Socialdemokratin föddes inte i kabinett. Den växte fram på arbetsplatser, vid köksbord, på gator och i arbetarföreningshus. Överallt där människor försöker ta hand om varandra. I det gemensamma arbetet slår rörelsens hjärta fortfarande starkt.
Varför ställer jag upp som kandidat till partiledningen vid partikongressen i Tammerfors?
Jag har alltid varit stolt över vårt partis värderingar. Redan från början identifierade jag mig särskilt med solidariteten. Jag har fortfarande inte stött på något ord som bättre sammanfattar människors godhet och gemenskapens styrka. För mig betyder solidaritet gemensamt ansvar. En förståelse för att vi är beroende av varandra. Solidaritet handlar om omsorg – inte bara om våra medmänniskor, utan också om miljön och om vilken sorts värld vi lämnar efter oss åt kommande generationer. Jag har alltid inspirerats av drömmar och visioner om en bättre värld – av tanken att morgondagen kan vara bättre än idag.
Därför vore det oärligt att påstå att de senaste nästan tre åren i riksdagen inte skulle ha väckt en djup oro över vilken riktning utvecklingen tar. Ändå vill jag inte fastna i hopplöshet, utan gå vidare. Samma beslutsamhet behövs också i vårt parti. För om någon, så måste vi inte bara kunna beskriva problemen, utan också skapa hopp. Välfärdsstaten är inte ett projekt från det förflutna, utan ett löfte om morgondagen. Och det bästa sättet att påverka hur den morgondagen formas är att agera. Därför kandiderar jag själv till partiledningen.
När jag rest runt i Finland har jag hört många livsberättelser. Jag har mött kamrater som byggde välfärdsstaten, men som till exempel upplever att digitaliseringen gör dem till medborgare av andra klass. Arbetare vars vardag präglas av osäkra visstidsjobb och ofta också av låg lön. Unga människor som lovades att utbildning skulle bära, men som ser sin framtid som en dystopi. Socialdemokratin har något att erbjuda dem alla – om vi bara talar samma språk. Men om vi inte talar om vardagen på ett sätt som berör, vinner vi inte deras förtroende.
Jag är speciellt orolig för tre saker i Finland: den ökande ohälsan, otryggheten i arbetslivet och vilken sorts framtid vi bygger. Barnfattigdomen, ojämlikheten och hemlösheten ökar samtidigt som psykisk ohälsa och missbruksproblem berör allt fler. I arbetslivet tvingas alltför många kämpa i ständig osäkerhet, när högerpolitiken bryter ner tryggheten och ersätter avtal med påbud.
I världen finns det många skäl till oro. Därför är partiets viktigaste uppgift att skapa hopp och trygghet. Det är inte naivt – det är nödvändigt. Utan hopp drar sig människor tillbaka och slutar tro på att samhället över huvud taget går att förändra.
Jag tror fortfarande på samma enkla tanke som arbetarrörelsen en gång föddes ur: att samhället fungerar bäst när människor inte lämnar varandra ensamma. Den här principen gäller både i människors vardag, i arbetslivets förhandlingar och i samhället i stort. Genom att se till att alla hålls med, ligger Finlands bästa dagar inte bakom oss. De bästa dagarna har vi fortfarande framför oss.
Kom med som anhängare
Som anhängare får du information om kampanjen och aktuella nyheter bland de första.
Jag vill arbeta för dessa mål i partiledningen
1. SDP måste vara Finlands mest sociala parti
Genom samarbete har vi inom SDP lyckats bygga Finland till en framgångssaga. Vi har möjliggjort klassresor och byggt upp förtroendet för välfärdsstaten. Trots detta har människorna inte blivit mer solidariska. Tvärtom: de senaste åren har egoismen fått mer fotfäste. För många är det till och med svårt att försöka sätta sig in i någon annans situation. Därför måste SDP i framtiden ännu tydligare vara samarbetets och solidaritetens parti.
Jag tror fortfarande på en ganska enkel tanke, som också rörelsen en gång föddes ur: att samhället fungerar bäst när människor inte lämnar varandra ensamma. Samma princip gäller för avtalssamhället och organiseringen; rättvisa spelregler i arbetslivet har skapats genom gemensamma överenskommelser – och ganska ofta också genom krav. Genom att se till att alla hålls med, ligger Finlands bästa dagar inte bakom oss. De bästa dagarna har vi fortfarande framför oss.
2. Vi måste bli bättre på att sätta ord på vanliga människors vardag
När jag rest runt i Finland har jag hört många livsberättelser. Jag har mött kamrater som byggde välfärdsstaten, men som till exempel upplever att digitaliseringen gör dem till medborgare av andra klass. Arbetare vars vardag präglas av otrygga visstidsjobb och ofta också av låg lön. Unga människor som lovades att utbildning skulle bära, men som ser sin framtid som en dystopi.
Socialdemokratin har något att erbjuda dem alla. Men om vi inte talar om vardagen på ett sätt som berör, vinner vi inte deras förtroende. Vår uppgift är inte att skuldbelägga, predika eller döma, utan att bjuda in och tala om vardagen på samma språk som runt kaffeborden.
3. SDP:s uppgift är att på ett trovärdigt sätt förena politikens ramar och framtidens lösningar
En trovärdig och tidsmedveten politik står inte i motsats till modiga, långsiktiga idéer eller till vårt partis principer. SDP ska inte nöja sig med att räkna upp problem, utan måste först och främst utveckla rättvisa lösningar. Redan nu ser vi hur världen förändras till exempel i förlusten av biologisk mångfald, utmaningarna mot den regelbaserade internationella ordningen och utvecklingen av artificiell intelligens.
Det är helt möjligt att erbjuda konkreta socialdemokratiska lösningar för alla dessa utmaningar. Om vi inte själva svarar på morgondagens utmaningar, kommer någon annan att göra det i vårt ställe.
4. Vi erbjuder genuina möjligheter att delta i byggandet av en bättre morgondag och 2030-talets välfärdsstat
En av de saker som skiljer oss från andra partier är vårt programarbete samt att vi lyssnar på och involverar partimedlemmar. När vi förnyar vår organisation måste vi se till att möjligheterna att delta är tillräckligt konkreta – de måste vara sådana att människor upplever engagemanget som sitt eget och att de faktiskt kan påverka.
Jag vill att vi fokuserar vår energi på hur vi gör partiet starkare, mer trovärdigt och närmare människors vardag. Och att vi ständigt bjuder in nya människor att komma med. En rörelse byggs inte genom att stänga dörrar, utan genom att öppna dem. Ju bredare bas partiet står på, desto starkare är den socialdemokratiska visionen om välfärdsstaten på 2030-talet.